Lilla Isak....

Åhhhhhh.... behöver man säga något annat ! Idag var vi och hälsade på svägerskans lilla Isak och han var bedårande (tror ni att det finns en liten rimlig chans att han har fått ärva dessa vackra, undersköna drag från sin ingifta moster, eller det går inte rent genetisk - vi låtsas det för varken ni eller jag har ju doktorerat i ämnet). Han var så otroligt söt där han låg på sin lilla filt, man skulle vilja ta honom med sig hem - i alla fall tills han börjar skrika, vill ha mat eller ännu värre - har gjort nr 2 !!! Han låg där utsträckt i sin fulla längd - 49 cm - och den ursprungliga vikten på 3840 gr var nog ganska stabil såg det ut som - även om han lyckades sova hela vårt besök (med två storkusiner som gjorde allt för att han skulle vakna - slängpussar, klappar, och så "råkade" dom hosta till lite lägligt då och då). Tydligen hade han hållt sina föräldrar (eller väl valda delar av dom, man tar ju klart den som har maten...) vakna hela natten och låg nu och tog igen sin skönhetssömn ordentligt... Mmmm, bara ladda för nästa onsdag blir det Hofterupsbesök - då vankas det kalas ! När vi åkte hem i bilen så säger Wilma "gud vad jag är lycklig som har fått en ny kusin, men är det verkligen normalt att vara så liten" !!!! Känner man Wilma så ser man dom orden sagda framför sig men ... gud som vi skrattade ! GRATTIS än en gång säger vi !