AJ, MIN ARMA RUMPA...

Idag var det dags för den stora ridturen. W fick en turridning på Islandshäst i födelsedagspresent av oss och idag var det alltså dagen med stort D. Vi satte oss lite smånervösa i bilarna, vi skulle rida tillsammans med två andra mammor och derans döttrar. På slingriga grusvägar upp för Söderåsen bar det och det var en helt underbar dag. Prognoserna hade talat om regn och rusk hela veckan, men himlen var klarblå och solen värmde oss gott med sina 20 grader - med andra ord, en perfekt dag för turridning. Hästarna stod och väntade på oss på gården och efter lite förhållningsregler och lite "specialkunskaper" i Islandshästar var det snart dags.. en viktig sak vi fick lära oss var att inte låta prroooo.. när man vill stanna - det betyder nämligen "full fart" på Islandsspråk, istället skulle man låta som en tomte och säga HOOO.. när man ville ha stopp, tur att man fick den där lilla lektionen innan.

Det var helt underbara hästar och barnen fixade det galant, dom tyckte att det var för lite galopp och för mycket tölt men annars var dom nöjda och glada, och den där fikan mitt i satt som en smäck. Islandshästar har ju ytterligare en gångart som andra hästar saknar och det är just tölten och den är skitläcker. Vi hade fått veta hur man skulle göra men första provtölten trodde jag att jag skulle få njurskador (och jag som redan är så öm i mitt kroppastycke).. det skumpade och hoppade så jag höll på att bli tokig - men då kommer ledarhästen i full tölt upp vid min sida och sen ordnade det sig och det var skitkul - lite svårt i början - man är inte van vid att bromsa en häst för att få dom att springa på, lite märkligt !Efter 2,5 timme på Söderåsens otroligt vackra bokbackar begav vi oss hemåt, duktig ömma i rumporna men ett äventyr rikare och det ska minsann bli fler turer - någon som vill följa med ?

Hästar, hästar, hästar....

Hela vintern har jag försökt övertala W att sluta med ridningen ! Jag tycker att det blir läskigare och läskigare att stå där och titta på när dom ger sig iväg i full galopp (annat var det med ponnyridningen för några år sedan) - och det är ju inte världens farligaste idrott för inget !!! Jaja, jag vet - man kan köra omkull med cykeln också - men då får man EN BRUTEN ARM ELLER EN STUKAD FOT - här är det helt andra skador... Jag har bearbetat henne, försökt övertala, påpekat att hon är superduktig i handboll (som hon verkligen är och hon älskar sin handboll), att man inte kan göra allt, att hon har läxor också och att kompisarna har prio 1 oftast... Till slut kom vi överens om att hon skulle åka ut på första träningen nu efter vinteruppehållet och hon lovade att känna efter om hon verkligen Ä L S K A R sin ridning, hon har nämligen inte sagt ett ljud om det på hela vintern - märkligt om man är 9 år och älskar hästar, kan jag tycka! Men vi hade alltså en överenskommelse om att hon verkligen skulle tänka efter, fundera på om det är kul eller hon bara gör det för att hon gjort det i så många år och det är med lite blandade känslor vi ger oss iväg till stallet. Väl där och hon har suttit upp på favvohästen - BIG BEN - så inser till och med jag att det inte finns en chans. Det finns inte en chans att hon kommer att ge upp detta... Det lyser om hela ungen, hon är superduktig och får massa beröm för sin sits och hon kastar sig fram i (kontrollerad) galopp och det är bara för mig att "kliva tillbaka" ! När jag hör ridtränaren begära att dom ska komma fram i "samlad höger galopp i den stora volten och ställa hästen svagt till höger" och jag själv inte fattar någonting, men Wilma rider på och ser hur lycklig ut som helst - då är det bara att erkänna... Hon är nog fast ! Jag har klagat lite på att hon inte är intresserad av själva jobbet runt omkring utan bara vill rida men gissa om denna kväll var lätt för mig, hästtäcket åkte fram och på, hästen ut i hagen, tränset sköljdes av (har varit äckligt innan) och hon ansträngde sig verkligen för att visa att jag vill detta. Hon gick och nynnade hela tiden "jag älskar hästar, detta är roligast i världen" och det slog mig då att hon bearbetar nu mig istället, nu inleddes hennes övertalning mot mig. För att jag skulle ge med mig och låta henne rida och snäll som hon är säger hon på vägen hem.... "mamma, vad tror du om att rida vårterminen och sen göra ett uppehåll till hösten istället, när det är kallt. Kanske ska jag prova några gånger till". Dessa barn, vad gör dom med en - man smälter fullständigt och har inte en chans mot dom tindrande ögonen !!

Pållarna på bilden är lillasysters kusar, och dom är nummer 1 här ! Speciellt Kefir som är den snällaste mammahästen i hela hästvärlden typ....

Häst är bäst....

Jaha, då börjar alla avslutningar inför julen ... igår var det dags för Wilmas ridgrupp att visa upp sina färdigheter. Det gjordes i form av kadrilj. Dom rider i par och gör olika moment där häst och ryttare måste samarbeta med sin medryttare, hålla samma tempo och samma gångart... Det gick hur bra som helst - dom var jätteduktiga tjejerna - även om marken var stelfrusen och hästarna trippade lite på tårna ! Dagen till ära fick hon rida sin favorit BIG BEN även kallad Bigge - och han är en jättetrevlig herre som används flitigt i tävlingar ! SÅ... God Jul säger vi väl till hästarna då .....

Hubertusjakt...

Ja, dessa hästar.... I går var det dags för årets Hubertusjakt på Rinkabyfältet utanför Kristianstad. Dagen till ära var det den kallaste på länge, länge - frysgrader under natten gjorde gräset frostigt och alldeles vitt. Det var med andra ord läge för långkalsonger och extrastrumpor för tro inte att man uteblir från denna långritt för att det är några minusgrader - finns inte på världskartan ! I tidig morronstund beger vi oss till stallet där moster redan är och fixar och förbereder. Hästarna putsas och görs fina, får lite extramat och lite gott "godis" (om man nu är svag för kex i allra torraste form med en svag doft av äpple och lite kanel - och det var pållarna denna morron). Efter lite trixande får vi in hästarna i transportern, beger oss mot tävlingen och inser att - ahhh... vad härligt det ändå är ! Som mamma har man dock lite annan aspekt också på det hela - man är lite kluven. Tittar man på dottern så är man övertygad om att detta är helrätt, hon lyser som den frånvarande solen skulle ha gjort och ser nästan lyrisk ut i blicken. Å andra sidan tänker jag då: Hm, 8 år, minst i startfältet, lägst häst och mycket hästar är här.... jag får lite småpanik men, men.. han man påbörjat något är det lika bra att fullfölja och göra det ordentligt (eller ?). Hästarna plockas ut och sadlas, ryttarna sitter upp och rider i sakta mak mot samlingsplatser där till slut 160 ekipage har samlats för att rida denna morron. Vi avvaktar starten som hålls på militärvis i form av kommandon och honnörer, och det är bara att lyssna och göra rätt... INGEN rider förbi Mastern som är först i fältet och INGEN rider utanför höger- och vänsterpikörer - det bara är så - inga frågor på det ! Fältet ger sig efter hornblåsning, flagghissning och honnörer iväg över ängarna som fortfarande är alldeles frostbitna efter natten. Över två timmars ridning väntar och för oss innebär det en biltur i sakta mak - vi ska nämligen följa fältet tillsammans med massa andra ! Det är otroligt häftigt när man parkerat bilen, ger sig över ängarna och ut mot naturhindrena och står där och väntar... "Nu kommer dom, nej det var inte dom .. men nu då"! Och ändå vet man när dom kommer... det är då ett svagt muller hörs i marken, en stor vit "svamp" stiger mot himlen då hästarna andas och svettas och det är då man till slut ser hur något stort sammanhängande i alla färger och former rör sig mot oss och det är överpampigt. Hästarna kastar sig överlyckliga över hindrena och tycker det är superkul, precis som ryttarna. Man behöver inte hoppa och är man 8 år och rider världens snällaste och finaste lilla shettissto då tar man lugnt en galopp förbi hindrena och försöker knapa in på fältet med alla stora hästar som håller ett lite annat tempo - men det går ! Efter halva ritten, som avslutas med en ritt i havet - stannar man, sitter av och äter en välförtjänt korv och får lite vätska i sig. Hästarna får lite täcken över sig så dom håller sig varma och efter en stund manar Mastern "alla hästar FRAMÅT" och det är bara för ryttarna att sitta upp på sina ömma bakar och ge sig iväg för sista etappen, nu är det skogen som gäller, efter en lång ritt över fälten och ängarna. Själva ritten avslutas som sig bör på en Hubertusjakt med att "rävsvansen" ska fångas. Det är en något humanare variant än det var förr och svansen, som är en lite lös sak, hänger i en skylt som naturligtvis har utformning som en räv. Fältet delas upp, dom som vill tävla och dom som tar det lite lugnare... Sen är det JAKT! Publiken står längs en grusväg och uppifrån fältet ser vi 100 ryttare i vild galopp komma mot denna ensamma svans - det finns såklart bara en och bara en kan vinna ! Det är en mäktig känsla att stå där och se detta fält komma, hästarna andas vita puffmoln och här är det nästan så att även ryttaren har fått något vilt över sig - man ska bara fram till varje pris. W tog det lite lugnare och med en duktigt trött häst och övertrött liten ryttare rider vi i sakta mak tillbaka mot bilen och transportern för att åka hemåt. En överlycklig dotter har ridit hela jakten och klarat det med bravur, och kanske, en ännu överlyckligare mamma konstaterar att det har gått bra och inga olyckor har hänt, ohhhh.... Vi kramar om moster som lånat ut hästen och varit ridsällskap hela jakten och nu är det bara söööömmmmn... som saknas. Det tar inte 30 sekunder i bilen förrän en nöjd liten ryttare slumrar in gott i baksätet !!!

Mammaledigheten är nu slut.....

Nu är "mammaledigheten" slut för Kefir, nu är fikastunderna med gänget över och det är dags att börja arbeta och jobba för brödfödan (eller om det nu är gräsfödan) igen....

I helgen var vi hos moster Åsa (ni vet hon med hästarna) och då skulle det såklart ridas och tränas flitigt. Första helgen i november är det nämligen dags för den årliga Hubertusjakten och det är Wilmas och Kefirs andra år i år! Såväl ryttare som häst måste träna, det är flera timmars ritt och det gäller att få upp flåset tills dess. Jag har fullaste förtroende för Kefir, för mig är en utomordentlig "bullmamma" - en lugn, trygg och orädd mamma som inte hetsar upp sig för något (ja det skulle vara speakern på jakten då, det är ju "superläskigt" med högtalare, det bara låter en massa men man ser ingen, huuuuu....), förståndig så det förslår och helt enkelt galant. Inte gör det saken värre att hon har världens gosigaste man, är ursöt och helt charmerande....Tycker dom är ett kärt par dom här två - Wilma och Kefir - och det gick hur bra som helst under ridturen - både traven och galoppen satt där, trots flera månaders "vilopaus" !

Men nu blir det som sagt andra bullar... nu vankas det jakt och det är bara att ligga i .......

PÅ FYRA BEN GÅR DEN SOM JAG GILLAR ALLRA MEST....

Wilma har ju då bytt ridskola, tillbaka till sin gamla och tycker det är toppen.... massor av galopp och bra balansövningar - som passar alldeles utmärkt tills det är dags för Hubertusjakt i november ! I går kväll var vi alla där för att heja på, farmor och farfar, mannen och jag och så lillasyster ... men hon var måttligt ointresserad, för vet ni vad... Katten hade fått små ungar som bara är ett par veckor gamla, så tjatet visste inga gränser - "kan vi inte fråga om vi får en" - "kan vi inte ha en sådan här hemma" - "åhhh... dom är sötast i världen"! Vad Wilma gjorde i paddocken var helt utanför hennes intresseområde denna kväll, som faktiskt bjöd på lite regn efter en härligt solig dag ! Men... någon katt blir det inte och mig veterligen tog hon inte hem någon heller - annars hade det legat väldigt nära till hands att hon tryckt ner en i fickan på fleecen..... sån är hon !

Igår skulle ju regnet kommit över Skåne igen, men vi hade sådan tur och fick en kanondag istället.... Vad är då bättre än att rida, gosa med hästar och bara få vara med ? Speciellt om man är 8 år och fullkomligt tokig i dessa 4-fota vänner.... Svägerskan har köpt en ny häst och den skulle såklart barnen inspektera och då gärna också rida. Det bar av till stallet och sedan vidare till ridhuset där båda fick prova på denna stora, lite (i mitt tycke) småbusiga men ändå charmiga pålle...

Kalas för syskonbarnen... såklart passade vi på att hälsa på lilla Keso i hagen ! Keso är det nya fölet för i år, men med sig i hagen har han mamma Kefir och storasyster Kelda, så då leker livet ! Våra barn blev kvar hos moster, så nu är det hästar för hela slanten som gäller, där har man inte en chans....Det har tydligen lekts häst, ridits och busats hela dagen (och även natten om jag inte hörde fel från lilla musen som kom och viska...)

Vad kan vara roligare på sommarlovet än att få "ha egen häst"!? Wilma tillbringar denna veckan med en låneponny som heter Kakan och är världens goaste kille, lite smålat men det börjar vi komma underfund med.. så då är det bara för mamma (mig) att jogga runt med sockerbitar i fickan och se glad ut ! Nej,så illa är det inte - han är supergo och det hoppas hinder, det rids i skogen och det är galoppruscher över ängar - härligt ....