ÅRETS KRÄFTSKIVA..., EN REN FÖRNEDRINGSPROCEDUR

Vad är godare än hemmakokta, svenska, nyfångade kräftor ! Det är underbart smarrigt... Varje år i augusti ställer svärfar och svärmor till med ordentligt kräftkalas. Det inleds redan på fredagen med att kräftorna kokas. Receptet är ett hemligt "familjerecept" som ingen mer än svärfar känner till. När kräftorna kokar, äter vi alla en ålamacka och diskuterar klornas storlek och antalet kräftor inför morrondagen. På lördagen är det sedan då dags - och då bör ni känna till att vi nog är en av dom mest "kräfttokiga" släkterna som finns.... det finns ingen hejd på oss !

Det hela kan börja: Alla tillbehör dukas fram, bordsplacering sker, dricka hälls upp - snaps är ju ett måste till kräftorna, servetter och mängder med hushållspapper förbereds och allt till ett minst sagt förväntansfullt jubel och stoj. Det är då här den riktiga ceremonin tar vid... svärfar går in i förrådet och fyller på den numera "klassiska" kräftpannan och serverar under glatt stoj, ingen får börja..... det är varsågoda vi alla väntar på och just därför dröjer det såklart. Alla spanar in "sin" kräfta och när det magiska ordet hörs över bordet är det mer slagsmål än förnöjsam måltid... Vi kastar oss handlöst (vet att det låter som en överdrift men det är verkligen så att man kastar sig, lutar över andra och tränger sig ner mot fatet) över kräftorna som lite förskrämda (om dom hade levt) ligger där och bara väntar på VÅRA klor ! Sen är det ren överlevnadsinstinkt som tar vid, man sörplar, suger, pillar och drar i den första kräftan för att snabbt kunna gå loss på nästa. Eftersom svärfar vet läget och verkligen njuter av vårt "ickebordsskick" så har han såklart varit smart och lagt undan så att han får nöjet att lägga upp ytterligare ett par omgångar på fatet och på så sätt tvingar han oss att förnedra oss IGEN och IGEN och IGEN...

Det måste vara en makalös syn att se oss där, dom stackarna som inte äter så mycket som vi andra (jag inräknad) tittar och förvånas över hur man kan bete sig så när man är bortbjuden på middag ..... men det bjuder man så gärna på - bara nästa storkloade delikatess hamnar på MIN tallrik !!!! Enda jobbiga och tråkiga är att nu är det ett helt år till nästa gång, men ... den som väntar på något gott.... !!!