Kalla mig KRYCKAN...

Vem har sagt att det ska vara enkelt... men någon jäkla rättvisa och ordning får det väl ändå vara tycker man !!! Vi har ju precis fått igång vår nya butik och det är superroligt, kunderna tycker det är jättefina saker och vi har fått så mycket uppskattning - och DÄRFÖR är det extra kul att jobba, man vill helst vara där hela tiden och fixa, skylta och bara njuta... Men se där "sket det sig i planeringen" ! Förra helgen blev barnen sjuka och fick feber och på söndagen var det min tur, så där rök en dag på jobbet ! Jag låg i feber i tre dagar men det blev aldrig till någon förkylning eller halsont och sen bara försvann febern. För att övergå i lite magont, allmänt hängig och trött och igår morse vaknade jag med en ömmande ankel !!! Ja, tro det eller ej - men det hör ihop - vänta bara - fortsättning följer.... Vi var på inköp och gick och stod mycket och jag bara kände hur foten svullnade och blev mer och mer öm för varje timme som gick och tillslut var det bara för mycket. Efter ett något chockartat samtal med vårdcentralen där dom erbjöd mig en tid en timme senare och detta ska ni då veta var en fredag !!!! Helt otroligt ... Hur som helst jag går dit och han misstänker en bakteriell inflammation som ska behandlas intravenöst (stavning ?) med antibiotika och då blir man inlagd på sjukhus - jaha hann jag tänka, där rök vår enda lediga fredag tillsammans på länge som vi tänkt tillbringa i skogen ... Tydligen är man idag extremt rädd för bakteriella grejer för dom börjar bli resistenta och det är svårt att få bukt med det och så kan det tydligen bli väldigt akut för det kan sprida sig till blodet - baaaa... Jag fick med mig en remiss till ortopedakuten och orden "du ska åka nu direkt" ! Jag kom till akuten strax efter 14.00 och 21.30 kom barnen och mannen och hämtade mig igen - är det klokt, så många timmar i bara väntan !? Jag hade en kraftig inflammation i leden kring ankeln, och dom övervägde att dränera den på vätska, det vill säga suga ut vätska med en liten nål och det tyckte jag verkade hysteriskt onödigt. Efter röntgen som visade att leden var svullen och inflammerad och efter att jag blivit tömd på (i mitt tycke) flera liter blod så kom dom fram till att sänkan var normal och det skulle den inte varit om det varit en bakterie så fick jag åka hem och "avvakta". Jag hade med andra ord lyckats stå emot barnens förkylningar och lite smådiarrér men just för att jag gått och stått så mycket i jobbet så var jag tydligen lite överansträngd i benen och fötterna och då lyckas dom här små infektionerna hitta just dessa ställen att angripa... låter sanslöst, men barnen tycker det är rätt roligt att jag fått maginfluensa i foten !!!
I bagaget med mig hem fanns ett recept på inflammationshämmande tabletter som ska hjälpa efter någon dag samt två stycken kryckor (eller stylter som barnen envisas med att kalla dom...). Så... jobbet gick till min käre make även denna helgen och jag hoppar själv runt här hemma och försöker komma på hur dom där "j-kla" kryckorna fungerar ! Har snart krossat höger lilltå med kryckan, halkat i trappan och nu sist så höll jag på att förvrida armbågen - detta är mig övermäktigt - var är instruktionsboken, var finns den sabla bruksanvisningen. Tycker mig vara en ganska driftig tjej som inte är rädd för att lösa problem men.... "the bottom is nådd"