TÄNK VAD EN LITEN BAKTERIE KAN GÖRA....

Tea har klagat hela veckan på att hon har skoskav och ont i knäet. Skoskavet fixade vi med Compeed som ju är suveränt när det "gått hål" på hälen... Knäet trodde jag inte var så farligt, hon sa själv att "jag trillade nog för någon vecka sedan, eller om det var några dagar sedan, men då gjorde det inte ont, bara nu"! Hur tolkar man det - jag valde att "tänka skrapsår på knäet"! Hon har nämnt det varje dag och jag har sagt att "ja, ja det tar lite tid innan det läker" och hon har nöjt sig med det - hör ju till saken att vår lillasyster är otroligt smärttålig och gnäller inte i onödan precis (tyvärr inte när nöden kräver det heller). Igår var hon på sin handbollsträning och tog på sig ett par shorts och gissa om jag fick en CHOCK !!! Hon har då ett "extraknä" under det vanliga som skiftar från rosa till illrött och är alldeles varmt. Knäet är vätskefyllt och ömmar såklart. Mitt i detta röda sitter en liten, liten millimeterprick som varit ett sår tidigare men nu läkt ur helt, bara en prick kvar som sagt ! Jag ringer in till jourläkarcentralen och dom tycker att vi ska åka in akut DIREKT, inte vänta några timmar utan NU! Då gör man ju det och tänker OPPSSS ! Väl där visar det sig att hon har en kraftig infektion i knäet - orsakat av det där LILLA PYTTESÅRET SOM ÄR LÄKT ! Dom tycker det är märkligt att hon inte har mer ont och är ledsen, men det är vår lilla Tea det - i ett nötskal... Vi får order om att hon ska vara stilla, ej böja knäet och får absolut inte utsättas för stötar mot knäet - så det är bara till att hålla henne hemma - ni som känner henne vet att det är ingen ordination som funkar i skolan på denna lilla damen, hon måste vara under punktmarkering ! Så nu äter hon 6 tabletter om dagen, i en hel vecka - snacka om dunderkur... Har det inte blivit bättre på två dagar ska vi komma in igen och idag har det tyvärr spritt sig utanför den markering som doktorn ritat runt hennes rodnad igår... !!!
Till saken hör att barnens fritidsledare höll på att dö förra julen, just för att han fått en bakterie i knäet, då blir man allt lite orolig - dock hade han väntat alldeles för länge med att gå till doktorn och när han kom in pratade dom om akut amputering av benet. Efter 12 dygn på sjukhuset med 41,5 i feber och en puls på över 200 slag, lyckades dom rädda livet på honom, men det var sååå nära och det förstod han ju inte förrän nu efteråt - så vuxen han är ! SÅ... min plädering blir: HÅLL ALLTID KOLL PÅ SÅR, OFTAS ÄR DET DOM SMÅ SOM ÄR MEST ELAKA OCH OTÄCKA... ÅK IN I TID OCH TRO INTE ATT "DET LÄKER NOG" !!!