Tänk vad lite luft gör för själen...

När den där sista biten skinka har åkt ner, när köttbullsfatet är tomt och alla skumtomtar har fått se sig uppätna finns det något härligare än en lång promenad i guds fria natur ? Nää, jag tror inte det. Att riktigt känna hur man trampar ner och ger mer plats i magen, hur man fylls av stärkande vinterluft -jodå, fast man är i Skåneland så är det ibland rätt så härligt väder. Så var fallet på annandagen. Efter julfirande hos föräldrarna och därtill hörande övernattning (inklusive brakfrukost), begav vi oss till Garvaregården... Bara det väcker mycket känslor, det är här jag firat nästan alla mina bardoms midsomrar, i regn och rusk, i solsken, i värme och kyla... Nu var det sisådär ett par minusgrader, rimfrosten låg över markerna och det var bara helt underbart. Vi traskade längs stigen mot Årup och hann ta massa kort, barnen fick ont i benen, det var kallt, någon hade ont i en höft och någon ville hem - men det var superhärligt... Att andas in denna luft och känna hur det biter i kinderna är så fantastiskt skönt. Nu känns det som att man kan få plats med ytterligare lite i kistan... och jag är bara sååååå tacksam för min Nikon, som nu har fått en kompis - ett nytt objektiv, så jag kan ta bra bilder på långt håll också, men mer om det en annan gång - njut av dessa naturbilder så länge !