10-MILA, VILKEN FOLKFEST....

Så har då årets 10-mila gått av stapeln, och inte var som helst utan i Skåne. För första gången i historien har denna "världens största stafett" arrangerats utanför Perstorp, annars är det Stockholm som är arena för detta jippo ! Skåne bjöd på absolut bästa tänkbara idrottsväder, solen sken från en nästan klarblå himmel och det var hur härligt som helst att stå där i skogen och bara njuta av dessa sanslöst duktiga orienterare. Det var lag från Norge, Danmark, Finland, Estland, Tjeckien, Österrike mfl och det riktigt dallrade i luften av både förväntan och nervositet. Vissa hade aldrig sprungit denna kavel förrut och var såklart nervösa för det, andra har sprungit den allt för många gånger för att veta att det för med sig en del att vara uttagen i ett 10-milalag och då kommer också nervositeten.
Skåneslättens OL är ju en alldeles färsk klubb och detta var första gången man hade lag på tävlingen, förväntan var stor och det gjordes både bra och lite sämre resultat, men alla var nöjda och glada bara att få ha varit med.

Vi var såklart på plats även om vi inte skulle springa. Jag var uttagen i ett lag, men kan man inte stå ordentligt på skidorna så går platsen till annan löpare - det är den krassa sanningen, och den sved ordentligt igår ! Aldrig har jag känt så mycket för att snöra på mig skorna och ge mig ut, det hade varit så otroligt, fantastiskt kul - speciellt när man springer utan större förväntningar och har allt att vinna... Men, men... vi tog det som en utflykt som varade typ 12 timmar, och barnen ville absolut inte hem. Damstarten gick och vi följde den med spänning, solen värmde och det var härligt att bara vara där. När damerna gått i mål, intog vi kvällsmat och väntade med spänning på att herrarnas nattstart skulle gå. Det är ett otroligt skådespel att stå där och se hundratals pannlampor som dansar rundor i natten, för det är en gigantisk nattstart vi väntar på. 13 km nattorientering väntar dessa orienterare för att något senare under natten lämna över till "långa natten" som har blivit ett begrepp och anses vara en av de tuffaste grejer man kan råka ut för som idrottare, alla kategorier. 18 km natt i tuffaste terräng, lagen är splittrade och har man otur hamnar man helt själv och har då ca 2 timmars löpning framför sig....
Som sagt, barnen ville inte hem, men T somnade gott i sin sovsäck och efter att vi sett en hel del lag komma mot varvningen begav vi oss mot bilen, mot barnens vilja, dom hade gärna stannat hela natten. En sanslöst rolig folkfest, där bästa lag vinner och det med stor prestige och stor ära. Nästa år går tävlingen i Finspång och tills dess ska jag vara på benen, tränad och redo att ge mig ut i den Västergötska terrängen....

Såhär gott hade barnen det i sina stolar, givetvis fanns det godis och massa annat gott som gjorde tävlingen till den "roligaste dom någonsin varit på"! Så nästa år blir det nog till att ge sig iväg igen och då....