OL-HELGEN FORTSÄTTER...

Idag var det dags för nya tävlingar, samma arrangör och samma plats men idag så stannade barnen och guben hemma. Dom hade lite annat bokat och det var rätt dag dom valde - dom var med igår och då sken solen och det var underbart väder, idag föll regnet tätt över ängarna och det var allt annat än underbart. Men, det är ju då bara att bita ihop eller bryta ihop och för orienterarna som är ett tåligt "utefolk" finns inget dåligt väder (bara mindre bra) och inget "bryta ihop" !
Idag sprang vi på en annan del av kartan och det var betydligt lättare orientering så det var sådär kul. Är man då dåligt tränad, har man inte en chans när det är lätt och det gäller att ligga på i spåret. Så med ett lite i efterhand märkligt vägval och en liten snurra eller mera tveksamhet på något ställe konstaterar jag IGEN, att jag blir fullkomligt ifrånsprungen... och att jag är så fruktansvärt trött när jag slår i sista målstämplingen att jag håller på att avlida ! Okej, det är kanske något överdrivet men det känns som att jag skulle vilja andas dubbelt så fort men lungorna är inte alls med på det, pust ! Kroppen känns som en elefants och fötterna ömmar, det är då tanken slår en att man inte är 22 längre - även om man gärna vill tro det. Man får vara lite trött och komma en bit efter, det viktiga är att man har roligt och motionerar lite - försöker jag intala mig, men jag vill inte alls lyssna. Den där lilla tävlingsjäveln hoppar fram bakom örat och tankarna är direkt på ett helt annat plan... "nästa gång ska jag minsann.... " !!!