REDO FÖR TIPPEN....

Är så otroligt ledsen, arg och besviken på min gamla, trötta, ömma, värkande kropp - hade det gått hade jag sålt den på BLOCKET.SE direkt ! När man nu äntligen kommit igång igen med det roligaste man vet - orientering, så visar sig kroppen från sin allra sämsta och tråkigaste sida. Okej jag la "elitskorna" på hyllan för många år sedan just pga värk i rygg, nacke och axlar, och har ju inte tränat regelbundet sen dess. Orden jag då fick med mig var "du kommer säkert få problem med vrister och knän när du blir äldre" och jag trodde att äldre betydde 70 och som 20-åring funderar du inte så långt... Men att problemen ska dyka upp när man "bara" är 38 - det suger kan jag säga !

Okej, jag tränade väldigt mycket när jag var yngre, oftast mycket mer än mina jämnåriga OL-vänner för jag är uppväxt i en elitklubb där man generellt alltid tränat mycket och hårt, man satsade helhjärtat på sin grej. Jag klarade mig oftast från skador som andra hade med benhinnor och annat men tydligen kommer det i kapp en nu. Jag har ju sen över ett år haft ont i höfter, bäcken och ländrygg, problem som kommer och går. Efter sommaren hade det satt sig i nacke och axlar och jag fick akut massage för att överhuvudtaget kunna vrida huvudet och nu har jag så ont i foten att jag knappt kan gå - det vandrar alltså runt i kroppen och just nu är det då hålfoten som spökar - börjar ju snart tro man är knäpp i huvudet på riktigt !!! Blir man trött eller, jag som tränat på hyfsat men framförallt är det ju så jäkla kul att springa och tävla.. men icke ! Var ute i morse och försökte jogga men kunde knappt gå hem ens, så där sket sig den tävlingen på söndag och för resten av säsongen känns det som - vi har ett par tävlingar kvar innan vinteruppehållet så det är ju inte så mycket - men man vill så gärna vara med !

Jag såg mig själv som en gammal, kutryggad tant komma småtraskandes upp för målupploppet med ett lyckligt och trött leende på läpparna - samma tävlingsgnista som nu, men mer "i verkligheten" liksom. Just nu känns den bilden långt borta och det gör mig superledsen, man känner på något sätt att kroppen sviker en - så mycket som man tränat förr och så är detta tacken !!! Tyvärr är det ju även jobbet som blir lidande, att stå och gå hela dagarna är pest och pina men vad ska man göra ....

Nåja, nu är väl inte livet fullt så hemskt som det säkert ter sig för er i texten här (men jag vill gärna att ni ändå tycker synd om mig) utan det finns dom människor som har det betydligt värre - det är jag väldigt väl medveten om men det känns bara så himla trist !

Men.. jag är inte den som ger upp !

Så nu är min strategi och min plan att jag ska bita ihop (annars är ju alternativet att bryta ihop och det är jobbigare), träna på andra sätt och ta nya tag till våren igen - hur låter det ?
Vi har en mycket avancerad motionscykel hemma så den ska jag bli kompis med igen, jag ska använda min "tantcykel" till att cykla runt småbyarna vid havet och jag ska köpa mig ett kort på badhuset - så ska det nog bli ordning här igen ! Ohhh.... det känns redan mycket bättre - tänk vad lite skrivande kan göra för en deppig, lite egoistisk själ !!! HÄRLIGT !