DETTA TÅLIGA FOLK, MAN KAN INTE ANNAT ÄN BLI IMPONERAD !

I helgen var det stor ungdomsträff - U-natta - i Tyringe och finalen på Älgots cup sprangs på lördagen... På söndagen var det sedan dags för 7-manna, en stafett med 7 sträckor där man får visa klubbens bredd av ungdomar. Även 3-manna avgjordes, detta är en variant på 7-manna men för dom lite yngre deltagarna.

Vi möttes av ett minst sagt hällregn, det vräkte fullkomligt ner och det gick knappt att se handen framför sig. Vinden bet i kinderna och rev i kläderna men det är ett otroligt folk - orienterarna ! Inte en sur min från någon av ungdomarna eller dom vuxna för den delen, fullt påklädda men ändå genomblöta har dessa traskat i leran hela helgen, överlyckliga att få tävla, träffa kompisar och bara vara med i hetluften. Hela arragemanget går i "ungdomarnas tecken" och efter lördagens tävling samlades dom på Tyringe skola för övernattning. Det var middag på kvällen, sen prisutdelning och underhållning av lokalt band och efter det var det fria aktiviteter. Man kunde spela innebandy, basket, bada i badhuset eller bara slappa... Nu är ju inte orienteraren ett folk som slappar när det finns att göra - så badhuset var fullt av plaskande OL-are och det var duktigt med folk med innebandyklubbor i handen. På morronen var det sedan frukost och uppladdning för dagens stafett. Alla fick sina nummerlappar och ett ord på vägen inför dagens uppgift.

Våra töser skulle ju såklart vara med och bland dom yngsta på stället har dom nog haft det otroligt kul. När vi hämtade dom i morse var dom så trötta så dom orkade knappt stå, men det var "skitroligt" ! Dom har lärt känna massa andra OL-kompisar runt om i Skånes klubbar, spanat på dom äldre killarna och imponerats av dom äldre tjejerna... dom ska absolut vara med på nästa års U-natta också ! Dom längtar redan, även om dom är helt slut just nu !

Vädret var som sagt inte kul - idag hade dom lovat lite bättre men istället blev det storm, sol och regn om vartannat hela dagen. Men det hindrar som sagt inte dessa tappra människor.... Alla stod där i skurarna och väntade på sina lagkompisar och hejade fram sin klubb. Det är inte roligt att i ösregn ta av sig regnkläder och den där varma goa fleecen för att ge sig ut i skogen, som såklart är genomblöt den också - men, inte en min, inte ett ord - det bara görs liksom, för SÅ ÄR DET ! Dom är så vana, så små dom är och det är ingen som ifrågasätter - man har blivit uttagen i ett lag och det är bara att gilla läget, samma läge för alla ! Inte konstigt att orientering är en av dom tuffaste idrotter man kan hålla på med...

W & T sprang sin allra första stafett idag och gjorde det med en kille i klubben. Dessa tre bildade ett lag där killen gav sig ut på första sträckan. Han gjorde ett bra lopp och efter det var det T tur att knata iväg. Det fiffiga med denna 3-mannastafett är att man får ha med sig skugga, så pappa O fick jogga med dom 2,3 km ! T är inte mycket för att klaga utan tvärt om en supertuffing, så hon slängde av sig regnkläderna och började... stretcha !!! Det hade hon sett dom äldre göra EFTER sina lopp på lördagen och tyckte väl att det verkade lite ballt, så det måste hon prova ! Nåja, nu kom dom iväg och fort gick det. Lite problem vid en stigförgrening men snart var dom på banan igen. T skulle sedan växla över till W som är lite mer komplicerad (och äldre såklart). Hon funderar mycket, hinner bli nervös och allmänt uppjagad - fast hon vet att hon kan ! Vädret verkade inte störa henne heller utan hon sprang och värmde upp men blev mer och mer nervös efter hand som tiden gick. Snart såg vi lagets nummer komma upp på förvarningsblocket och då... då blev det fart på oss alla, dom hade gått jättebra och låg 7:a ! T slet ner kartan från kartplanket, kastade sig upp för slänten och lämnade över kartan med orden - "kom igen W"! W springer iväg som en yster kalv på vårbete och då blir jag lite nervös och hinner skrika - "spring med huvudet W" som hon och jag brukar säga till varandra - men dom andra tittade på mig som om jag inte vore klok - kan man väl inte göra heller - springa med huvudet, hallå liksom !!!

En nervös väntan tog fart för mig och jag kände det där lite läskiga att tänk om, tänk om hon springer bort sig fullständigt och kommer i mål helt förtvivlad och har inte hittat alla kontrollerna - hon skulle vara helt förstörd, tro mig !
Men.. rätt som det är kommer en svartklädd kalv rusande ut ur skogen, håret flaxar i vinden och det är W - gissa om vi skrek allihop ! Hon hade snurrat till det redan från startpunkten men insett att det inte stämde, vänt tillbaka och kommit iväg på rätt spår och sen var det bara full fart. Ett par minuter längre tid än killen i laget som sprungit första sträckan, vilken alltid går fortare när man springer ihop, så hon var jättenöjd. Och vad roligare var... hon hade blivit omsprungen av någon, själv sprungit förbi någon och hade inte riktigt koll på läget, men hon hade hållt placeringen och dom blev därmed 7:a av hela 26 lag så det är SUPERBRA för att vara allra första stafetten !! Och vet ni vad som var roligast... jo, att man fick behålla nummerlappen så nu har dom börjat samla .... Nästa års tävling diskuteras redan och efter prisutdelningen, där hela laget fick kliva upp på "pristrappan" och välja ett pris så är det mycket orienteringen som pratas här för stunden... men det brukar bara vara tills dansträningen börjar för T i morron eller möjligtvis tills handbollen kör igång på tisdag - för det är skitkul med handboll - OCKSÅ......