Helg....

Fredag morron, klockan visar 8.22 och jag tar stapplande mina första steg på 5-km slingan på Järavallen. Termometern pendlar mellan 1 och 2 plusgrader, det är kyligt och fuktigt i luften och det känns faktiskt som om det inte har ljusnat riktigt ännu. Molnen är alldeles gråvita och det är nästan så man anar lite regn i luften. Jag ger mig trött ut i skogen, nattsömnen har inte gått ur kroppen och det värker både här och där de första metrarna. Kylan och fukten i luften gör att det känns som om lungorna ska sprängas när man försöker pressa ner luft i dom och en lätt illamående känsla far över en...

Men det är då man mår som allra bäst... tanken att en tidig fredagsmorron ge sig ut och träna - bara där har man fått tillräckligt med pluspoäng för resten av dagen, man känner sig nöjd och stolt över sig själv, att man verkligen kom ut !

Efter några hundra meter har kylan i lungor och kropp bytts mot värme och det känns genast lättare. Den höga, klara höstluften gör det lätt att springa. Det är alldeles tyst i skogen, bara fåglarna hörs i träden och knarret från min vindjacka när jag springer. En speciell lukt som jag älskar höstetid sprider en inre ro ! Lukten av fuktig jord, löv som håller på att multna och gräs som lagt sig ner för säsongen. Stigen är full av nedfallna löv och mjuk och härlig att springa på, nu är temperaturen perfekt och jag njuter BIG TIME !

Slingan i sig är egentligen underbar, även om det inte är alltid som man tänker på det, men dessa morronpass gör man det, det är inte bara tyst och fridfullt det är också en blandning av olika terränger och miljöer. Första biten av slingan sträcker sig på små, sandiga stigar för att sedan vända ut mot havet och det är bara några enstaka tallar som står mellan havet och dig. Man följer havet en bit och sedan vänder slingan in i en underbar bokskog, öppen härlig skog där du ser hur långt som helst, på marken alldeles röd-bruna löv och på träden fortfarande gula, röda och oranga löv som krampaktigt håller sig kvar en stund till i vinden. Efter detta parti kommer en bit granskog med sina barriga stigar och knixiga rotsystem som man lätt snubblar över (om man då inte är orienterare och van att lyfta på fötterna såklart). Så fortsätter slingan och det är mycket vackert att titta på och det gör jag också - jag suger åt mig allt som hösten ger och tar med mig i bakhuvudet när regn och rusk kommer, för det behövs.

Lagom varm och trött mot slutet av slingan, kommer ett strilande höstregn och det känns okej faktiskt. Benen börjar bli stumma, man är svettig och det känns helt rätt att få lite svalka i form av droppar ovanifrån, i själva verket ger det en lite extra energi att springa på den sista kilometern mot bilen och värmen. I bilen väntar guben som har sprungit samma slinga fast andra hållet - halvvägs möts vi och konstaterar att idag var jag lite efter... vi vet ju var vi "ska" mötas....

Nöjda åker vi hemåt och nu väntar en varm, lång dusch. Guben ger sig av mot Svalöv för att fixa lite innan helgen och sen väntar ett möte. Själv håller jag mig hemma. Tassetofflor på fötterna, en varm go tröja, en kopp kaffe och så kryper man upp i soffan med en bunte avstämningsjobb och man är redo för helgen, bättre start kan det inte bli ! Man tänker på hur gott man har det - att överhuvudtaget orka och kunna springa, få bo såhär nära skog och hav och framförallt - att ha tiden till att göra det utan att behöva stressa eller försaka något - då är det gott att vara egen ! Man planerar sin egen tid och har möjlighet att väva in lite egentid i det hela - det är så det ska vara.... Vi har tur som får ha det så bra som egna, många får slita hund alltid som småföretagare !

Om några timmar väntar man att barnen ska komma inslirandes på uppfarten, kompisar i släptåg och fixa med fika - sen är det fredagsmys och en helg utan alltför mycket måsten, bara en liten handbollsturnering lördag förmiddag, men ändå....