tisdag 26 januari 2010

Livet... en märklig sak egentligen...

Ibland så bara gungar allting till och man undrar vad meningen egentligen är ? Jag pratar om meningen med livet, att vi finns till - vad är grejen liksom ?! Man föds och lever sitt liv, ibland blir det kortare än vad som var tänkt och ibland riktigt långt. Vissa går genom livet utan bekymmer, för andra är hela livet ett bekymmer i sig !
Och ibland gungar hela ens tillvaro till och man tappar fotfästet för en stund... och då tänker i alla fall jag - vad är meningen ? Är det så att allt är förutbestämt, att allt är uttänkt för var och en av oss, vi vet bara inte vad som väntar vem, och när ! Att allt som sker, sker av en anledning och den anledningen kan vi bara gissa oss till ?
Själv tror jag på just detta - "meningen" - allt sker av en anledning, det finns en anledning till att vi väljer det jobb vi gör, att vi har dom vänner vi har, att vi råkade stuka foten just nu, att vi missade den budgivningen på just den stugan... allt för att något annat redan är uttänkt för oss, det finns redan en plan. Hade vi fått den stugan hade vi inte hittat den vi sen trots allt fick, hade vi inte stukat foten idag hade vi kanske gjort det om 2 månader och då väntar massor av jobb eller en särskild tävling... jag tror att det är så, jag v i l l verkligen tro det. Det gör mig lugn när något går emot mig eller något blir fel - det var inte meningen att det skulle ske just nu !!!
De senaste månaderna har varit en enda stor "gunga" för oss inblandade - hopp byts mot förtvivlan, gissningar blir till sanningar och det har varit en tid som man inte önskar någon. Att inte veta, man vill veta men kan inte få svar - helt plötsligt vill man inte längre veta, man vill stanna och stänga av.... Man hoppas, tror och vill men det räcker inte, fakta talar för något annat. Besked blir till domar, domar som man inte vill leva med, domar som man inte kan acceptera eller ens förstå. Man inser hur sårbart livet är, hur små vi människor egentligen är - det finns så mycket nedärvt i våra kroppar och liv att vi inte har den blekaste aning om vad som komma skall... Vi tror oss veta, men vet ingenting. Det är så fruktansvärt att befinna sig i detta tomrum, detta vakum, där det kvittar vad vi tycker eller tror. Sanningen ligger där på lut och vi hör orden, vi förstår dom men vi kan inte för vårt liv acceptera dom eller ta dom till oss...och det är då !!! Det är då som jag tänker att
allt har en mening ! Det var meningen att vi skulle gå igenom detta just nu, det finns någonstans en anledning till att detta inte skedde för 10 år sedan eller sker om 15 år - det är nu det skulle ske och vi kan inte göra något somhelst åt det. Hade det skett om 15 år hade förutsättningarna kanske varit helt annorlunda och vi hade stått inför helt andra beslut och helt andra besked kanske.. Det var meningen att vi skulle gå igenom detta just nu och jag hoppas av hela mitt hjärta att meningen var att vi just skulle gå igenom det ! Vi skulle klara det och komma ut på andra sidan med andan i halsen men med ett helt annat synsätt, det var nog det som var meningen denna gången. Vad som än sker i framtiden, vart den än för oss - både fram och tillbaka - så är det just nu vi lever och det är just nu vi måste se MENINGEN MED LIVET.... tror jag..

2 kommentarer:

MammasRussin sa...

Du är klok du, Mia. Känns mycket bättre när man läst dina fina ord. Kan inte annat än att hålla med! KRAM

Anonym sa...

Håller helt o fullt med MammasRussin...

Kram sis!