Det värmer ett mammahjärta....

En liten händelse utspelade sig hos oss igår som gör mig så varm om mitt mammahjärta .... Varje år innan höstlovet har "mat-tanterna" i skolan lite Halloween-hyss för sig och pyntar och fixar i matsalen, lagar lite läskig mat och färgar mjölken grön mm... vilket är super-duperuppskattat av barnen - dom älskar detta ! Barnen får då klä ut sig om dom vill. Våra har alltid varit dom som varit utklädda vid sådana här tillfällen (på dagis när det var påsk, julfest, sjörövarfest mm) och har tyckt det varit kul men alltid har denna glädje grumlats av att nästan ingen annan varit utklädd - varpå kläderna åkt av i hallen och dagen är förstörd ! Hur som helst, denna dag skulle minstingen absolut vara häxa och det fick hon såklart. Hon fixade, planerade och hade sig flera dagar - men när det närmade sig fredag morron så blev hon mer och mer osäker - tänk om det bara är jag och tänk om dom skrattar ! Jag peppade henne och menade att "vill du vara utklädd ska du vara det och strunta i vad dom andra valt"! Ni förstår tongångarna.... Hon fixas till på morronen och blir världens sötaste häxa (dock kommer hon på två minuter innan vi ska åka att hon nog "hellre vill vara vampyr" !!!!!!!!!!!). Storasyster är inte lika tuff och har bestämt sig för att jag hoppar över att klä ut mig för det kommer BARA att vara jag som har gjort det - hon vägrar dessutom ha "fall-i-fall-kläder" med sig ! Vi åker till skolan och när vi stiger in på fritids kommer det 20 monster, häxor, vampyrer och diverse andra hemskheter mot oss - i stort sett ALLA är utklädda.... Där står hon då i sina vanliga skolkläder (lillasyster är ju överlycklig för hon är häxa och allt stämmer för henne denna morron, hon valde rätt) och hade man kunnat tappa hakan så var detta nog så nära man kan komma. Det hör till saken att jag kan läsa henne som en bok och jag såg direkt att AJAJ, detta blev inte bra. Samtidigt tänker jag "att så, då har hon lärt sig till nästa gång, hon får stå sitt kast"! Precis som alla vi andra "Carlssonbarnen" har hon väldigt lätt för att fläppa och innan jag ska gå ser jag hur hennes läpp börjar darra men hon försöker vara stark och säger "det är OK mamma, jag fixar detta, synd jag inte tog lite smink med mig men jag fixar detta"! Jag känner hur hon är sååå nära gråten men inser att såhär är det nu ! Jag säger hejdå och lämnar denna ledsna tös stående bland alla häxor och monster i sina jeans och en tröja ! Väl i bilen övertalar jag mig själv att "hon får stå sitt kast, jag gör rätt, hon måste lära sig, nu vet hon till nästa gång" - men när jag kommer längre och längre bort så börjar det värka i hjärtat och det är då, det DÅ jag bestämmer mig - skit i alla "pedagogiska tips och allt snack om curlingföräldrar, jag bara måste ....." Snabbt kör jag hem, slänger ner hennes spindelkjol, svart tröja, häxhatt och smink i en kasse - kastar mig hysteriskt (och genomsvettig) i bilen igen, kör i full fart mot skolan - det är ännu en kvart kvar tills dom börjar... (och mamma, jag vet att du känner igen dig - du har också varit i denna sits många, många gånger och det uppskattar jag och älskar dig för). När jag väl står där på gården tänker jag - hmmm.. tänk om hon tycker det är pinsamt att jag kommer tillbaka - och jag som var så övertygad om att jag gjorde rätt !!???? Stegen saktas in över gården och jag överväger starkt att gå tillbaka till bilen igen och låtsas som ingenting. Men... det är då - just då som jag bara älskar att vara mamma och jag älskar mina goa töser - för framför mig kommer Wilma i full galopp och kastar sig i famnen och säger "du kom tillbaka" ! Lite försiktigt frågar jag om det var OK, och berättar att jag plockat med mig lite kläder och vill hon kan vi gå in på toa och byta om och sminka henne ! Hennes min är obetalbar och när vi trängs där inne på toan och försöker få på häxkläderna säger hon "gud var jag älskar dig mamma, dig kan man lita på - jag är såååå glad att du kom tillbaka, det uppskattar jag verkligen"!!! Vad säger man då ? Tårarna tränger upp i ögonen och man blir bara så otroligt lycklig - lycklig för att man har världens goaste tjej som har vett att vara tacksam och lycklig för att jag följde mitt hjärta och gav blanka den i allt pedagogiskt dravel - jag gjorde ett val i all hast och gjorde samtidigt en liten tösabit lycklig - livet är härligt och barn är bäst, men därmed inte sagt att man i morron gör helt fel och är pinsam och jobbig - men det fixar jag - nu har ju "plusbägaren" spätts på ordentligt så det fixar man med en klackspark - ahhhh.....