BEBBEN ÄR KÄR....

Tänk vad tiden går... känns som en klyscha men det ligger verkligen något i det och när till och med barnen tycker att allt går så fort - ja, då undrar man ! Nu har det dessutom gått så långt att vår lilla bebbe (läs 6-åring) har gått och blivit kär... Jodå, såatt.. Inte så att hon tycker en pojk är söt eller att någon är snäll utan jag menar på riktigt allvar KÄÄÄÄRRR! Hon rodnar bara man säger Adam (för det är ju så han heter), hon ler sådär fånigt och går förbi honom lite försiktigt och vet inte vilken tå hon ska trippa på, en tofs har redan åkt av på hennes mössa och hon är rejält öm i hårbotten (för det är ju så killarna visar sin kärlek - och det hör till saken att han är lika kär, så ni kan ju förstå dom här två på skolan, 6 och 7 år gamla)... Hon kan inte säga hans namn utan att bli sådär varm i blicken och dagboken skrivs det flitigt i - inte utan att man undrar V A D hon skriver. Höstlovet var lite jobbigt, för då "skulle dom inte ses på flera dagar" och det var mycket tannagnissel när vi gick från skolan... Nåja, det är en härlig känsla och det är inte utan att man blir lite glad och varm om hjärtat - och så är hon ju så otroligt söt när hon sitter där och ler mot dagboken varje kväll ..............