ARGA MAMMAN... "THE END"

Ja mina vänner, då fick den lilla storyn också ett slut - och har jag sagt A får jag väl säga B och berätta om "Grand finale"! Vi pratar alltså om "Kossan" ni vet - just det, hon i barnens klass. Jag kastade ju iväg ett litet mail till henne igår och det var som sagt inte det lilla mailet utan det väldigt stora mailet som innehöll ALLT! Fru M var rasande kan jag säga.... Nåja, idag på förmiddagen ringer det i alla fall och det visar sig vara mannen i familjen - som gått under beteckningen "mesiga tjuren" typ ! Jag hann tänka många tankar och var inställd på en utskällning utan dess like - jag stålsatte mig och hann faktiskt gå igenom mina argument lite hastigt i huvudet... Men allt uteblev ! I luren har jag istället en väldigt tyst, bekymrad och minst sagt förlägen man som lite försynt, darrar på rösten och säger "ja, vi fick ju ett mail av dig"! Jodå, det fick ni och jag gav mig ut i den förväntade hetluften, slängde ut mina argument, menade på att jag tyckte det var otroligt barnsligt, lågt och inte minst sagt obehagligt det som hänt... fortfarande tyst i luren - okej jag fortsätter. Jag förklarar att mitt synsätt är att lära barnen "tänka själv", använda sunt förnuft och lära sig att lösa problem när dom dyker upp (därmed inte sagt att jag skiter i hur det går) och inte springa till mamma så fort det är något och jag tycker mig ha väldigt självgående barn som inte är rädda för att fixa och ordna saker och ting själva... fortfarande tyst... "Är du kvar i luren" får jag fråga lite försiktigt... Jag tror som sagt han laddar stora kanonen och bara väntar på en lucka att avfyra den men icke ! Det visar sig att han tycker alltihop är fruktansvärt pinsamt, genant, obehagligt och kan inte nog ursäkta sig och tycka det är förfärligt att Tea och hans dotter inte leker mer. Jag är såklart stor i korken och menar på att T har inte nämnt hennes namn sen hon fick utskällningen och jag hör att han snyftar till - just det - karlen sitter och kämpar med gråten i andra änden av luren !!! Tragiskt men.. jag fortsätter - det är dom eller vi här ! Jag tömmer ytterligare argument, förklaringar och tillrättavisanden och känner mig ganska klar efter ett tag. Då tycker han att vi ska "träffas och prata ut" - behövs inte, det gör vi nu - har du något att säga - så fram med det ! Jodå, det finns lite krut kvar som sagt... Jag låter det vara tyst i luren för att ge honom en chans att kontra och då kommer det !!! Det med stort D ! "Jo, det var ju det här med datorn och filmen också"! JA DET VAR DET, säger jag barskt. Och då kommer den lilla förklaringen att "det är min pappas dator som min bror har haft, han är 10 år yngre än mig så det måste vara han som laddat ner dessa filmer" Jodå, den förklaringen köper jag ju !? NOT! Jag säger lite bemästrande " att jag faktiskt inte bryr mig om vems film det är, eller vad dom väljer att titta på om kvällarna, med det bör nog inte ligga så lätt till att två 7-åringar kan nå dom"! Han skäms som en hund och ber säkert 10 gånger om ursäkt, och hoppas att inte T har tagit skada av filmen och får "men" av den (tror det hinner lägga sig eller...), han tycker det är otroligt obehagligt och ber mig att inte berätta om det för någon ! Jag säger att jag inte kommer att säga något, men kan inte garantera att T berättar för sina andra kompisar - det är ju trots allt lite spännande så jag kan inte lova något ! Han får nästan panik och det är skitroligt. Vi ältar några rundor till, han ber mig säga till T att det går jättebra att leka när hon vill - dom har saknat hennes samtal - hon har inte ringt på en vecka och det gör mig så gott !! SÅ... till sist. Detta lilla problem är utrett för denna gången, jag är såklart nöjd för jag känner mig som segraren i det hela (och inte lite nöjd med att jag "röt" till) men det roligaste är nog att Kossan själv inte vågade ringa mig utan skickar sin lame, mesige och minst sagt handlingsförlamade gubbe att göra det .... Ahhh... vad jag mår gott !!!