Viva la Söderåsen...

Under helgen som gått har det varit Skånska mästerskap i orientering och det är medeldistans och stafett som har avgjorts uppe på Söderåsen eller närmare bestämt Vargadalen. Det bjöds på riktig vildmarksterräng. Man kan inte undgå att känna att vissa stenar, branter och träd har ingen varit i närheten av på många, många år. Det är verkligen helt orörd terräng när den är som allra vackrast. Att få sätta ner en spiksko i denna matta av boklöv och springa upp för slänterna, eller flyga fram över fjorårsbarr i granskogen och passera det ena vackra stället efter det andra - det är lycka på hög nivå. Det är så obeskrivligt vackert så man blir helt salig... och tänker "stackars dom som inte får se detta, hur kan dom leva vidare utan detta"! Nåja, så illa är det nu inte men det är ljuvligt, jag lovar !
Vi har varit arrangörer och satt ut kontroller, hämtat in kontroller, stått parkeringsvakter, grillat hamburgare, varit måldomare och satt upp resultat... en väldigt intensiv helg med andra ord. Barnen har varit superduktiga och fått så mycket beröm att dom inte vet till sig. Dom har hjälpt till i barnpassningen och gått med dom minsta barnen på miniknat (barnens egen orienteringsrunda, i form av Disney och Djungelboken) och så har dom skött godisförsäljningen i markententeriet som det så klurigt heter. Dom har ju vanan inne av försäljning och att vara trevlig mot kunderna så det hade gått som smort, dom längtar redan till nästa år ! Själv är vi rätt nöjda med att det är över för i år. Två nätter i husvagnen i ett stormigt och regnigt Skåneland, tillhör inte favoriterna, även om det är kul att träffa alla dom "gamle" OL-arna sen förr... Trötta och blöta begav vi oss hemåt och barnen satte igång att leka direkt medans vi hade fullt upp med att reda ut ögonen - ett i varje håla, titta framåt, såja ... inte skela mer nu ! Klockan var inte mycket när det släcktes hos familjen M igår kan jag lova !